Alltså det är så fruktansvärt blandade känslor kring detta just nu. Jag är otroligt fett taggad på att jobba och faktiskt få känna att jag åstadkommer något även under de allra lataste veckorna på året. Jag skulle lätt byta bort några timmar på stranden mot att få känna att jag faktiskt gör något produktivt. Jag har sån sjuk ångest över att vara ovetandes om vart jag ska sommarjobba i år. På onsdag ska jag iallafall på en arbetsintervju och jag hoppas verkligen, verkligen att jag får jobbet. Shit, vad glad jag skulle bli då! 

Skulle jag bara ha tillräckligt utav just detta så skulle mitt liv vara så mycket enklare. Jag är bara så trött på det mesta. Allt står ju bara stilla hela tiden, och jag kommer verkligen ingenvart. Jag har så otroligt svårt att känna mig nöjd med saker och ting eftersom att det aldrig riktigt visar sig om det blir bra eller inte. Jag känner inte att jag utvecklar mig inom något och det är så frustrerande när det känns som att man bara står stilla och stampar på ett och samma ställe.