"Jag tror inte ni ser mig för den jag är.

Jag tror bara ni ser mig som ett stort mål, eftersom ni alltid utelämnar mig.

Ni lägger aldrig märke till mig, eller till vad jag säger.

Jag vill bara att ni ska se mig för den jag är och bara försöka vara min vän, för jag vill försöka vara eran vän, men ni försöker inte vara min vän.

Och det får mig att må dåligt, att ni inte vill försöka lära känna mig."

-

 

Satt och kollade runt lite på facebook och hittade en länk som ledde till det här videoklippet. En kille med autism som under hela sin skolgång blivit mobbad ställer sig framför sin klass och håller det här talet. Blir sällan berörd av videos och dylikt men just den här fick mig att tänka efter ordentligt. Jag blir så oerhört ledsen över tanken att människor blir illa behandlade och särskilt när det gäller barn, som faktiskt är i den åldern när man fortfarande är i full gång med att lära känna sig själv. Det medför så mycket. Så himla stort och modigt av honom att faktiskt göra det här, speciellt med tanke på att han har en diagnos som ger honom annorlunda förutsättningar till att kunna kommunicera med människor osv. Önskar att jag kunde få ge honom massa kramar!

Tänk om alla hade modet att göra samma sak, för vad glad jag blir när jag ser det här.