Jag snubblade över lite bilder från Malta ikväll, som så många gånger förr. Det blev ju lite sentimentalt.

Jag hade önskat att alla kunde få chansen att åka iväg på språkresa på samma sätt som jag fick det. En spontan tanke som slutade med en bokning och ett halvår efter det satt jag på ett flyg till Malta för tre helt otroliga veckor i solen tillsammans med några som blev helt underbart fina vänner till mig. Det är en resa som för mig är helt ovärderbar. Det var ingen alkohol och inget festande på nattklubbar. Det var bara genuint umgänge med andra människor som var där med samma avsikt - att lära känna nytt folk och att helt enkelt få känna på annat en den svenska solen. Det kanske låter jättetrist men jag tror inte att jag någon gång under dessa tre veckor hade tråkigt och jag tror aldrig jag har skrattat och flamsat så mycket någonsin. Jäklar vad jag hade det bra! 

 

Polackerna med motorsågsintresse, Ferarri-killen, Bitchen från blackeberg, Italienarna och rödtotten, Blå lagunen och det kristallklara vattnet, Svarttaxi, "Gruszka", Solbrännan som gradvis blev mörkare, Maciej aka. Matsäck, Dagsutflykten till Sicilien, "A coke... To drink", Gelato på finaste torget i hela Italien, Chapel, "Mind your manners" varenda dag påväg upp för trapporna i skolan, Den förbannade jävla remixen av "Somebody that I used to know" som aldrig kommer att hittas, Pantern/Tanten, Kattungarna som vi aldrig fick hälsa på och Bianca, Chicken Nuggets 7/7 dagar i veckan, In-real-life-Paranormal-Activity-kvällen när alla pissade på sig av rädsla, "Girls! dinner's ready!" och alla busstider. Och miljarder andra minnen med lika stor betydelse. 

 

Det här var för två år sedan. Jag tänker ofta tillbaka på den här resan och alla minnen jag har därifrån. Några gånger i veckan minst och jag har så svårt att tro att någon framtida resa kommer att slå den här. Det är något helt speciellt och pirrigt med att åka själv, fjorton år gammal, tillsammans med sin bästavän och vara borta i tre veckor utan familj och för att inte tala om våran begränsade budget som gav panikkänslor sista veckan. Det var en riktig emotionell utmaning och det hjälpte nog mig att växa som person. Det är så mycket spänning och så mycket glädje! Så himla mycket av allt som jag aldrig skulle byta ut mot något annat i världen.