Jaha, då var den här Måndagen snart slut. Utvecklingssamtal och lite shopping har jag hunnit med idag och sen ett samtal med Alva om en sjukt äcklig händelse som involverar sjukt äckliga människor om man får lov att säga så. Förstår mig verkligen inte på människor ibland. Nu ska jag kolla en film och sen kommer jag väl, inte helt otippat, somna lagom till middagen. Det är ganska mysigt.

 

Ikväll har jag ätit chokladmugcake (tipppppsss!! googla "mugcake kladdkaka" bästa botemedlet för sötsug om man nu vill trycka i sig något sött som går fort att göra) och kollat på Eva & Adam.

Sjukt nostalgiskt!

 

Imorgon är jag ledig men har utvecklingssamtal vid 12, efter det ska jag luncha med mamma och kanske ta en liten titt i Sickla och se om jag hittar något kul såhär lagom till studiebidraget.

Nu säger jag godnatt!

Vi har ätit jättegod middag (Grillat! Hur mysigt??) hemma hos Denise där det är fullt hus och även hunnit kolla en film. Det blir en lugn kväll med noll på schemat och sen läggdags tidigt!

Idag har det varit riktigt varmt så jag har haft alla mina fönster öppna hela dagen samtidigt som jag har städat och annat halvtråkigt. Trots det så har jag svettats ihjäl eftersom solen alltid ligger på och lyser rakt in i mitt rum. Haha, vilket problem va. Nu ligger jag i sängen men ska strax ta mig upp och bege mig hemifrån, förmodligen till Denise och därifrån får vi hitta på något roligt. Idag ska jag inte sitta hemma! 

Om några år hoppas jag att jag är beteendevetare, rollbesättare, stylist eller författare fast allra helst en crazy jävla blandning. Så många bollar i luften som möjligt. Sen vill jag flytta till Göteborg, kanske bara för ett år eller två. Jag vill resa och inte bara till turistorter och huvudstäder. Kanske till och med backpacka, även om det känns så jävla avlägset och alldeles för läskigt vid närmare eftertanke. Jag vill vara ekonomiskt oberoende under tillräckligt lång tid för att kunna köpa i princip vad som helst utan att det skulle synas som märkvärdigt på kontot. Sen vill jag stanna upp någonstans, bli tillsammans en kille identisk med Jesse Williams och få söta barn som jag kan hitta på kodnamn för och skriva ut på min halvt anonyma blogg, om nu bloggar fortfarande existerar på 2030-talet vill säga. Men först ska jag leva ut de påbörjade jobbiga tonåren till fullo och njuta av mitt "icke krävande" liv som studerande ungdom i detta, inte alls, ångestfyllda men ack så spännande samhälle. Det är okej att drömma. 

Har fått en crush på dessa byxor!! No kidding. "Aha kul. Grattis." tänker ni - Men saken är den att jag har letat i vad som känns som år och dagar efter ett par snygga, tighta cargobyxor och nu.. nu när jag äntligen hittat ett par... Jameeen, då är de såklart slut i min storlek!! Mejlade till och med för att kolla ifall de får in flera och får dom det så ska jag ta mig tusan beställa hem dom. Trots att jag tycker att det är lite läskigt att beställa just byxor från nätet eftersom de kan sitta precis hur som helst och ibland helt förjävligt fel. But it's a risk worth taking.

Lite mörare än innan är jag i kroppen efter det här passet. Skönt att ha ena foten på banan igen! Den andra kommer när den kommer, förhoppningsvis snart. Vi körde lite kondition och standard rump och magövningarna. Nu kom jag precis hem och ska tvätta lite kläder, duscha och andra måsten innan jag tar mig ut i solen igen. 

Kan förresten tipsa om den nya kvargen från Vitalinea med passions smak. Riktigt god faktiskt! 

Ikväll har jag bara skrattat känns det som, hahah. Gjorde pizza till middag som jag och Denise käkade och sen kom Anna och vi hade lite obligatoriskt tjejsnack innan vi alla blev trötta. Anna gick hem och jag och Denise drog ut på en halv mils lång promenad i mörkret för att snacka om allt möjligt i lugn och ro tillsammans med lite friskluft. Nu är jag hemma och klockan är mycket. Imorgon ska jag otroligt nog försöka ta mig upp i lämplig tid för att gå till gymmet. Det var några månader sedan nu!

 

Satt precis och kollade runt bland kompisars mystories på snapchat och helt plötsligt ser jag ett bekant ansikte men det tar ett tag innan jag förstår att det är jag. Hahah alltså. Jag verkar ha uppskattat kalas väldigt mycket under min tidiga barndom. Vilken exalterad unge.

 

 

Mmyaha, så var det helt plötsligt helg sådär bara och mitt liv är, precis som alla dagar tidigare, fortfarande totalt jätteointressant (= inget att blogga om). Hoppas iallafall att ni uppskattade podden från tidigare idag, jag är nämligen astaggad på att få fortsätta snart för jag har en massa idéer i huvudet som behöver få komma ut.

Får se när nästa blir. Kom gärna med förslag på ämnen sålänge! Nu ska jag ner och göra en kopp teeee.

 

Tjilivippen på er!

 

 

 

 

På banan igen!

Åtminstone så känns inte allt fullt lika hopplöst längre, även om bussresorna till och från skolan på dagarna fortfarande går åt till att gissa mig till hur sannolikt det är att jag får F i diverse ämnen till sommaren (Ungefär väldigt, vädligt sannolikt tror jag) Hur som helst, imorgon får jag helg efter skolan dessutom eftersom alla mina lektioner på fredag är inställda eller flyttade. 

 

Idaaaaag har jag hunnit med ett studiebesök och en jäkla massa matteplugg som egentligen inte ledde någon vart vid närmare eftertanke (Bra där!!). Imorgon kaaanske jag och Alvan ska sätta oss ner och göra en pod under vår långa håltimme, så i bästa fall hamnar den på bloggen om några dagar skulle jag tro. 

 

Jag är verkligen inne i en sjukt deppig period. Är nästan rädd för att jag knappt känner igen mig själv, så illa är det, och därmed känns det inte helt optimalt att blogga egentligen. Ska försöka så gott jag kan, för jag vill hålla igång bloggen, tycker det är kul att kunna kolla tillbaka. Men jag måste liksom påpeka det. Kanske något slags "wake-up call" för mig, så att det liksom står skrivet svart på vitt att jag måste ta tag i mig själv och allt runtomkring. Jag är sämst på att lyssna på vad som är bäst för mig och ibland vet jag inte ens vad det är till att börja med. Vad som är rätt och inte liksom. Nu har det gått lite för långt och jag vet inte vart jag ska börja överhuvudtaget för att återgå till "vanliga jag".

 

Jag har årets panik över skolan och ändå anses jag gå en "lallig" linje som inte alls kräver mycket. (Mycket citationstecken i det här inlägget för övrigt) men trots det vill jag bara dra mig i håret för att allt känns så JÄVLA värdelöst. Inget går bra känns det som, och nej, jag skiter fullständigt i om jag får B på ett prov. För det är ett prov. Det kommer man inte långt på. När man presterar bra så är det absolut inget märkvärdigt och absolut inget beröm, för "..det ska ju vara så" men såfort något går mindre bra, då ska det minsann läggas fram som om det vore allt i världen. Jag är så less på det. Jag är less på att alla bara lägger vikt i det dåliga, det mindre bra, det värdelösa som görs och skiter fullständigt i att ge cred när det behövs som mest. Det kan verka så extremt ironiskt när det kommer från mig, jag som är så himla negativ hela tiden och duktig på att nedvärdera det mesta, MEN till och med jag kan skilja på när något görs bra och när något görs sämre. Därefter tycker jag att man kan tänka efter på om det kanske är värt att berömma eller om det istället behövs lite konstruktiv kritik. Det är aldrig fel med lite beröm. Aldrig. Skitsamma vad det gäller men jag uppskattar iallafall en liten push, oavsett vad jag har gjort bra. Litet som stort. Jag kan omöjligt vara den enda som upplever dethär. 

 

The end.

(...Ville egentligen skriva det på svenska men kunde inte sluta tänka på den engelska motsvarigheten som i sin tur bara skulle göra inlägget mer minusladdat än vad det redan är. Haha vilket jävla problem)

Toppenkväll verkligen! Nu ska jag sova och imorgon väntas en hel dag med plugg.