Jag är verkligen inne i en sjukt deppig period. Är nästan rädd för att jag knappt känner igen mig själv, så illa är det, och därmed känns det inte helt optimalt att blogga egentligen. Ska försöka så gott jag kan, för jag vill hålla igång bloggen, tycker det är kul att kunna kolla tillbaka. Men jag måste liksom påpeka det. Kanske något slags "wake-up call" för mig, så att det liksom står skrivet svart på vitt att jag måste ta tag i mig själv och allt runtomkring. Jag är sämst på att lyssna på vad som är bäst för mig och ibland vet jag inte ens vad det är till att börja med. Vad som är rätt och inte liksom. Nu har det gått lite för långt och jag vet inte vart jag ska börja överhuvudtaget för att återgå till "vanliga jag".

 

Jag har årets panik över skolan och ändå anses jag gå en "lallig" linje som inte alls kräver mycket. (Mycket citationstecken i det här inlägget för övrigt) men trots det vill jag bara dra mig i håret för att allt känns så JÄVLA värdelöst. Inget går bra känns det som, och nej, jag skiter fullständigt i om jag får B på ett prov. För det är ett prov. Det kommer man inte långt på. När man presterar bra så är det absolut inget märkvärdigt och absolut inget beröm, för "..det ska ju vara så" men såfort något går mindre bra, då ska det minsann läggas fram som om det vore allt i världen. Jag är så less på det. Jag är less på att alla bara lägger vikt i det dåliga, det mindre bra, det värdelösa som görs och skiter fullständigt i att ge cred när det behövs som mest. Det kan verka så extremt ironiskt när det kommer från mig, jag som är så himla negativ hela tiden och duktig på att nedvärdera det mesta, MEN till och med jag kan skilja på när något görs bra och när något görs sämre. Därefter tycker jag att man kan tänka efter på om det kanske är värt att berömma eller om det istället behövs lite konstruktiv kritik. Det är aldrig fel med lite beröm. Aldrig. Skitsamma vad det gäller men jag uppskattar iallafall en liten push, oavsett vad jag har gjort bra. Litet som stort. Jag kan omöjligt vara den enda som upplever dethär. 

 

The end.

(...Ville egentligen skriva det på svenska men kunde inte sluta tänka på den engelska motsvarigheten som i sin tur bara skulle göra inlägget mer minusladdat än vad det redan är. Haha vilket jävla problem)