Förlåt för uppdateringen igår och idag, vårat internet har legat nere fram tills ikväll och mitt 3G är dessvärre slut redan. Hur som helst så måste jag också bli bättre på att fixa bilder till bloggen, för att ja, det är tråkigt att läsa en blogg där bilderna faktiskt är askassa och direkt från arkivet i de flesta fall. Ska försöka bättra på det. Nu har jag precis rensat mobilen på bilder och har just nu inte fler än ynka 22. Otroligt skönt däremot då det låg ett extremt antal med egopics i hela albumet.

Imorgon börjar min personliga utmaning, att sluta äta onyttigt (dvs socker och allt som innehåller kalorier i överflöd). Nolltolerans. Den här gången är det inte ett skämt och det är inget halvhjärtat försök jag tänker ge mig in på. Så alla ni som läser det här nu, nästa gång ni ser mig, eller hör mig för den delen, vara på väg att bryta detta utmanande löfte.. SKRIK på mig, rakt i örat om ni så vill. Eller slå mig, inte för hårt bara(!!). Det är helt okej. Jag har tidigare bara klarat den här utmaningen i cirka 3-4 dagar på sin höjd, så det här ska bli kul. Haha. Ångest. 

Jag kanske till och med dokumenterar hur det går. Ja, ni måste ju få veta om det går åt helvete eller inte. Mitt första delmål är att klara veckan ut. Inklusive helgen. Fyf... Vad har jag gett mig in på.

 -

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om allt godis i hela världen. Typ. Imorgon har jag NP igen i hörförståelse och på morgonen ska vi lyssna på en debatt inom politik i samhällskunskapen. Funddaayyy.  

 

Alltså sånnahär blödiga låtar med kärleksförklaringar kan jag tycka så illa om. Det blir alldeles för mycket gulligull och lite för mycket av allt i allmänhet. Den här däremot är bara fin rakt igenom. John Legend spelade den här på sitt (och sin tjejs, obviously) bröllop och bara tanken av det är ju så fin.

Det här är förmodligen en utav de sämre bilderna ur syn på kvalitet, men den är så fin ändå! Det är alltså en bild från klassresan jag var på i nian sådär lagom till avslutningen när man visste att det närmade sig "slutet" av grundskolan. Hela resan var så mysig och gemenskapen som var i våran klass är svår att beskriva. Den här bilden symboliserar gemenskap för mig och en bild säger ju mer än tusen ord, höhö. Med risk för att låta hur flummig som helst - Aahh, den är så fin!

 

Jag är jättenöjd med min nya klass och det finns en hel del människor som jag är otroligt glad över att jag har träffat. Killarna framförallt som verkligen har motbevisat mina tidigare fördomar om hur jag trodde att det skulle bli i gymnasiet. Soo much love! Och för att inte tala om Alva, vad glad jag är att jag har träffat henne! Hon är typ den stördaste men klokaste människan jag känner (at the same time, yes).

Varför gör jag samma misstag 10 gånger innan jag inser att det är just vad det är. Misstag. Jag är ju smartare än så. Det är jag väl? Hur kommer det sig då att jag sitter där gång på gång i samma tankebana och med samma slutsats. Varje gång. Vissa människor behöver man inte i sitt liv. Det är så. Men det är ett jävla jobb att ta sig tiden att glömma, eller i bästa fall lämna bakom sig. Tänk om det faktiskt funkar efter femtonde chansningen. Hur vet man när det är dags att ge upp och lägga allt åt sidan. Känslorna och förhoppningarna. Är det att lura sig själv och gömma sig bakom hur naiv man faktiskt är. Det är väl okej, sålänge man faktiskt kan erkänna? Sålänge man inte tar alldeles för stor skada. Det kanske faktiskt är okej att få hoppas och längta. Men när går gränsen, när omvandlas alla femton chansningar till självförakt.

 

Hur kan det vara så jävla svårt att inse.

Vi har idag hunnit med en tur till Ikea och kom därifrån med lite småsaker, vissa onödigare än andra. Brukar tycka att det är ganska kul att gå omkring på Ikea för man kan plocka på sig i princip vad man vill med argumentet att man ändå är där så sällan. Så fungerar det iallafall i min familj, haha. 

Nu ska jag antingen sova eller kolla en film. Eller både och. Godnatt! 

 

Träning är inte något för alla. Det är absolut inget för mig, och det har det aldrig varit heller. Jag har alltid varit otroligt oaktiv under hela min uppväxt, gick aldrig på någon aktivitet och har liksom aldrig haft ett intresse av att röra på mig. Lagsporter gick fetbort och sedan var jag tillräckligt ointresserad för att vilja hitta något annat. Jag är med andra ord så otränad man bara kan bli och det är ju såklart inte för sent att ändra på det nu, MEN det är ju så jäkla svårt att hålla motivationen uppe. 

 

Ogillar träning, älskar mat. Någon som vill anta utmaningen och försöka intala mig motsatsen? 

 

Idag var en lugn och inte alltför produktiv dag. Vi satt under förmiddagens medialektion och kollade på några avsnitt av "Varning för barn", en serie från 2011 med massa sketcher där barn kör pranks och annat som kan låta tråkigt men inte är det. En del skratt med andra ord. Efter lunchen hade vi idrott och teori om ergonomi vilket jag tyckte var ganska intressant och därmed kuuuuul. Åkte hem och umgicks med Denise, några fler avsnitt av "Varning för barn" och en liten powernap efter det.

 

Idag hände även något historiskt, vi köpte en ny hårfön efter 10 år med den gamla. Den höll på att brinna upp när jag använde den nu i veckan och jag kände att det var dags för en ny då jag gärna vill hinna fylla 17 åtminstone innan jag ska dö. Och sen vill jag inte gärna dö på grund utav en eldsprutande hårfön. Vi köpte en ny, och den var tydligen enorm såg jag när jag tittade på den här hemma. Eller så var den förra liten. Den nya ser ut som ett dödligt vapen iallafall men är nog garanterat säkrare och bättre. Älskar hur jag har lyckats skriva ett helt (halvt iallafall) inlägg om hårfönar. Nu ska jag kolla "Welcome to sweden" och sen får vi seeeee. 

 Förlåt för den uteblivna bloggningen men nu ska jag sova så vi hörs imorgon.

2011, hur gammal var man då??

 

...Men inte fan har jag blivit lurad idag. Ursäkta ordvalet men jag är lite besviken. Det här är nog faktiskt första året jag inte har blivit lurad av någon :((( Har inte mycket mer att skriva faktiskt, är riktigt trött och ska sova om någon timme. Imorgon väntar lång skoldag från 8 till 16. En såndär pissigt jobbig dag när man bara sitter och väntar på att få gå hem och lägga sig på soffan och somna. 

Här kommer ett tips till alla er som inte redan har sett filmen "The Call". Jag såg den nu ikväll och den var riktigt bra. Spänning genom hela filmen vilket jag ibland kan tycka saknas i vissa crime/thrillers. Bara massa plus för den här filmen och jag tycker alla ska se den, haha! Tipsipsipsips.

En kjol som jag spanat på alldeles för länge från ginatricot och som jag trodde hade sålts slut. 99 gick den på! Som hittat nästan. & Min favorit CC-cream som jag använder istället för foundation. Täckande men ändå "lätt" vilket jag gillar.